september 29, 2009

För en nödvändighetens arkitektur!

Länk till manifestet som pdf

Arkitektur svarar mot människans mest elementära behov. Den är skydd mot naturens krafter, men samtidigt också lust och lek. Arkitektur bildar gräns mellan natur och kultur, den är människans fotfäste i världen. Arkitekturen är en berättelse om människors liv och samhällens utveckling, om ekonomiska, sociala och kulturella förhållanden.

I globaliseringens mediestyrda samhälle blir arkitekturen mer än någonsin konkurrensmedel och lokaliseringsfaktor. Den blir till ikoner vars syfte är att väcka sensation. Dålig stadsplanering och spekulation leder till ökade sociala klyftor, långa transporter och resursslöseri. Mänsklighetens byggande och boende är en av de främsta källorna till miljöförstöring och klimatpåverkan. Problemen är globala, liksom den finanskris som störtat världen i recession.

Arkitekturen står idag inför utmaningar lika stora som dem modernismen ställdes inför i början av 1900-talet. Den tänkande människan ser nödvändigheten att ta utmaningarna på allvar. Globaliseringen öppnar för nya lösningar, liksom en nödvändighetens arkitektur skapar nya möjligheter.


Nödvändighetens arkitektur är:

Ansvarsfull
Nödvändighetens arkitektur kräver insikter och yrkeskunnande. Den utgår från behoven, de nära och de avlägsna. Den tänker i arkitekturens många dimensioner och konsekvenser, även de som inte är omedelbart givna.
I begränsningarna finns arkitekturens möjligheter.

Omsorgsfull
Nödvändighetens arkitektur är väl planerad och omsorgsfullt utförd. Den utvärderas noggrant. Planeringen tar tillvara erfarenheter, svarar mot människors behov, förankrar det byggda i dess omgivning och funktionen i det byggda. Omsorgen om detaljer och i materialval ger närhet åt brukarna och ger tid till delaktighet för de inblandade. Utvärderingen ger kunskap inför byggnadens fortsatta liv och inför framtida projekt.
Eftertanke säkrar en långsiktig ekonomi.

Hållbar
Nödvändighetens arkitektur undviker kortsiktig teknik och kortsiktiga lösningar. Den strävar efter korta transporter, bygger på kretsloppstänkande och nyttjar förnyelsebara resurser. Nödvändighetens arkitektur innebär en långsiktig och förnyelsebar arkitektur, material återanvänds bäst där de redan finns i byggnaden.
Arkitekturen måste hushålla med material, energi och människor.

Rättvis
Nödvändighetens arkitektur söker motverka sociala och globala klyftor. Den förhindrar segregation och slum genom att stimulera till delaktighet och utveckling i förorter och favelas. Den försvarar arkitekturen som allemansrätt och arkitekturupplevelsen som fri nyttighet.
Samhället ska ge plats för alla människors vardag och fest.

Öppen
Nödvändighetens arkitektur inbjuder till förändringar och dialog. Den är öppen för en mångfald av kulturella traditioner och berättelser och är det demokratiska samhällets fysiska uttryck. En byggnad eller stad är inte något man slutför, det är något man sätter igång.
Den arkitektur som är öppen för förändring och deltagande blir älskad och får ett långt liv.

1 kommentar:

  1. Vad är ett manifest? Vad syftar det till?
    Till att ringa in och fastställa en (EN) sanning, att verka och missionera kring; en modernistisk tankefigur. Tänker vi så fortfarande? I sin föreskrift dömer manifestet per definition ut lika mycket som det framhåller. Dualism som grundläggande princip…?

    Manifest (och sanning) för vem? Om ”Nödvändighetens arkitektur” är ”ansvarsfull”, ”omsorgsfull”, ”hållbar”, ”rättvis” och ”öppen” vill jag se mer av den icke omsorgsfulla, icke hållbara och slutna arkitekturen. Också. För komplexitetens och motsägelsefullhetens skull.

    Artikeln ”Ansvarsfull” är snömos. Går det att säga emot vad som föreskrivs? Finns en icke ansvarsfull arkitektur enligt denna defintion? Manifestets defintion av ”ansvarsfull” och ”omsorgsfull” står i motsats till ”öppen”. Vad vi kan lära av modernismen är att ju mer vi försöker ”utgå från behoven”, ”planera”, ”utvärdera” och ”förankra”, en desto mer låst och icke hållbar lösning över tid får vi. Vems behov? När? Var? Vems utvärdering? Att försöka snävt definiera ”hållbar” som ”icke kortsiktig”, ”förnyelsebar” och ”återanvänd” är en banalitet. Sustainabilility är idag ett betydligt mer komplext och svårgreppbart ämne. Artikeln ”Rättvisa” är en uppvisning i kolonialistiskt och patriarkalt tänkande. Etc…

    Om man har en djupare insikt i de postmoderna och mångkulturella förhållanden som vår värld präglas av idag framgår det tydligt av ovanstående manifest hur absurt det är att försöka slå fast entydiga och generella lösningar. Allting som står i manifestet är giltigt (och egentligen självklart), men att använda det som regler motverkar de ädla begreppens grundläggande syfte. Skriva manifest kan man göra på sin kammare, för personlig utveckling och argumentationsträning. Att sedan försöka nagla upp det på kyrkporten är att gå för långt. De sanningar som är användbara idag är lokala, momentana och i relation till de små- och storskaliga förutsättningarna ständigt föränderliga.

    SvaraRadera